'

 

 

 

Jag har så mycket jag behöver säga, för min egen skull, men jag vet inte var jag ska börja...jag kan börja med att säga att jag är en överlag glad person. Jag tror att de flesta skulle beskriva mig som glad, framåt och väldigt virrig! Folk skrattar ofta när jag är "helt borta" och en del finner det nog lite charmigt. Men det känns inte lika charmigt att inte kunna hålla ihop tankarna, att känna sig ur kontroll. Jag är duktig på att skriva ner i almanacka. Jag kommer alltid i tid. Men jag känner mig alltid stressad. Oavsett hur mycket eller lite jag har att göra känner jag en inre stress som tär på mig och gör mig ledsen. Om jag t.ex. tar det lugnt med min pojkvän en kväll far tankarna hela tiden runt och den mest återkommande är att jag borde göra någonting. Jag borde plugga, jag borde plocka iordning mina saker, jag borde fixa det och jag borde göra si och så. Ångesten blir ett faktum och jag biter på naglarna, skakar med benet och mår allmänt psykiskt konstigt. Så, är det verkligen konstigt att jag ofta inte riktigt är "med" i nuet när jag ständigt tänker på "borden", "måsten" och framtiden?

Mina vänner och bekanta i skolan skrattar ofta åt hur snabb jag är i rörelser,när jag t.ex. går i skolans korridorer, eller hur effektiv(och ja, stressad)jag är. Jag lever alltid i ett högt tempo även om det inte behövs vilket jag tror är en bidragande orsak till min inre stress och ångest. Men inte heller detta är konstigt egentligen; inte med tanke på det samhälle jag lever i. Jag är mycket ambitiös i skolan, spelar flöjt på en någorlunda avancerad nivå, fotograferar, skriver egna texter, driver blogg, twitter, tumblr, facebook och instagram. Jag är alltid kontaktbar via sms och telefon och vid sidan om allt detta vill jag såklart hinna umgås med mina vänner och min familj. Det är fullt upp, helt enkelt. Jag är medveten om att allt detta inte är "måsten"- för hur nödvändigt är det att driva en blogg till exempel? Men vad är jag utan mina intressen? Vem är jag?

Det jag försöker säga är att det är så mycket komponenter som ska få plats i mitt liv på så kort tid och så mycket tankar som ska få plats i mitt huvud. Och för mig är det inte lätt att få komponenterna och mina tankar att gå ihop och fungera som en enhet. 

 

Jag ska nu därför börja leva..långsamt. Gå långsamt. Äta långsamt. Prata långsamt. Tänka en tanke i taget och ta ett "måste" i taget. Jag tror verkligen jag kommer må bättre då.Jag hoppas verkligen jag kommer må bättre då.